Löntorpet
Lön från Skogane
Klicka här för baksidestext och köpinformation
Lön från Skogane är en fortsättning på Hannibals eld. Här skildras livet som indelt soldat under 1700-talets andra hälft. Naturligtvis fullt ut baserad på autentisk historisk fakta.
Du får följa fem knektar - Erik, Jon, Per, Lars och Anders - på nära håll genom hela livet, från vaggan till graven. En resa genom livets alla skeenden. Boken berättar om hur det verkligen var att leva som indelt soldat. Både livet på soldattorpet, med hustru och barn, och klädd i uniform med vapen i händerna under både övningar och fälttåg i främmande land.
Villkoren under fältlivet blir också belysta på ett skrämmande närgånget sätt, där dåliga kläder, usla läger, sjukdomar och brist på mat hörde till vardagen. Faktum är att fältlägren tog många fler soldaters liv än slagfälten, vilket knektarna boken berättar om kunde vittna om.
Den historiska skildringen har en riktig närvarokänsla och liv tack vare de fem indelta soldaterna som står i centrum för handlingen. Fem män som efterträdde varandra som den indelte soldaten Lönn för Lönnskogs rote under åren 1754-1790. En rote belägen i värmländska Långseruds socken, och som tillhörde Nordmarks kompani vid Närke-Värmlands regemente. Dessa fem knektar ledsagar dig genom historien – både genom vardagens alla vedermödor och Sveriges såväl allmänna som militära historia.
Pommerska kriget (1757-62), Teaterkriget (1788-1789) och Gustav III:s ryska krig (1788-90) är krig som beskrivs med utgångspunkt från vad just knektarna Lönn är med om. Marscher, strider, läger. Men det handlar inte enbart om vad just dessa knektar uträttade. Varför krigen uppstod och hur de förlöper beskrivs ingående. Allt berättas med en förklarande ram av kungens och officerares beslut samt Sveriges politiska historia. Beslut som bestämde vad soldaterna skulle göra härnäst eller vart de skulle bege sig.
Här beskrivs också alla händelser av vikt som utspelades invid gränsen mot Norge och på bl.a. gränsbefästningen Eda skans.
Inte alls långt från knekten Lönns hem i Lönnskog utspelades hög dramatik när en norsk-dansk armétrupp, hösten 1788, ockuperade Åmål. En idag nästan okänd historisk händelse.
En indelt soldat var nu inte soldat livets alla dagar. Han var barn, han gifte sig, fick egna barn och hade ofta en ålderdom efter avskedet från knektsysslan.
Lön från Skogane är en utmärkt källa för den som vill lära känna Närke-Värmlands regemente. Regementsmöten, generalmönstringar, chefer och regementets vardagliga verksamhet har sin givna plats i boken.
Naturligtvis är inte soldathustrun glömd. Hennes liv har också sin givna plats. Hur gick det t.ex. för henne när maken avlidit?
Bokens titel är en lek med ord där Lön syftar på det dialektala uttalet av knektnamnet Lönn. Så stavades också knektnamnet i samtidens dokument. Skogane är ett äldre namn på Lönnskog som ofta användes i samtida dokument, parallellt med Lönnskog, under 1700-talet. Ibland har emellertid Skogane betecknat ett större geografiskt område som även täcker in några av grannbyarna.
Några exempel på intressant fakta från boken...
Närke-Värmlands regemente sände 1618 soldater till den svenska arméns bragdlösa Pommerska krig (1757-62). Av dessa dog nästan hälften (633 man) och 99 man hamnade i fångenskap hos fienden. Därtill rymde 15 soldater från krigets elände. Men det var endast två (2) soldater som dog på slagfältet, skjutna till döds – Segol Korsfält från Nordmarks kompani och korpral Anders Påhlsson Bodman från Överstelöjtnantens kompani. Övriga 631 dog av sjukdomar i fältlägren.
Vid en första anblick skulle man kunna tro att Jon Svensson Lönn var lyckligt lottad som kunde återvända hem med livet i behåll. Men faktum är att ungefär samtidigt som han anlände till Pommern hösten 1761 fattade den svenska krigsledningen beslut om att avbryta krigandet för året och gå till vintervila. Under vintern tog kriget i praktiken slut. Samma lycka fick dock inte Jons företrädare, Erik Persson Lönn, uppleva, som blev fältsjukans offer i Stralsund redan i februari 1759.
ur Lön från Skogane.
Rättelse:
På sidorna 340 och 341 har soldaternas längd blivit fel. Rätt längder ska vara:
- Jon 167 cm
- Per 169 cm
- Lars 175 cm
- Anders 177 cm