Soldatkontrakt

När den indelte soldaten antogs upprättades ett kontrakt mellan honom och roten, som han skulle tjänstgöra för.

Kontraktet var i regel uppställt efter ett fastställt formulär, men rotens bönder och den nye knekten kunde kunde i relativt stor utsträckning själva komma överens

om vad kontraktet skulle innehålla.

I grunden innehåll kontraktet skrivningar om kontant lön, torpställe, spannmål, kött, fläsk, bete till djuren, vedbränsle, krav på brandförsäkring och krav på att en del av lönen skulle sättas in på ett bankkonto,

Från kronans sida insåg man tidigt att det inte skulle gå att ha samma kontraktsvillkor för alla Sveriges indelta soldater. Olika delar av landet har olika förutsättningar.

Vilket slags spannmål som skulle ingå i lönen avgjordes av vilka grödor som man odlade i bygden utifrån jordmån och klimatförutsättningar.

Mängden spannmål som soldaten skulle få i lön bestämdes till en del av hur mycket bönderna ansåg sig kunna avvara. Grundregeln sa att en soldatrote skulle vara två mantal stor, men i t.ex. Värmland var storleken bara ett mantal per rote, vilket påverkade volymen.

Utseendet på soldattorpets bostadshus var inte fastställt vare sig från kronan eller i kontraktet med soldaten. Det enda kronan sa var att stugan skulle vara av en för trakten normal stuga.

När soldaten tillträdde sitt torp skulle byggnader och marker vara i gott skick. Allt skulle inspekteras i samband med att den förre soldaten lämnade roten, och sedan var det roteböndernas ansvar att rusta upp och ställa i ordning.

I kontraktet var det vanligt att roteböndernas ansvar att hjälpa sin soldat med att t.ex. plöja åkrar och bistå med körslor fanns inskrivet.

Om soldaten var kommenderad till annan ort var rotebönderna skyldiga att både så och skörda på torpet, utan några krav på ersättning.

Ett exempel på kontrakt, undertecknat 31 oktober 1876, mellan rotebönderna för Stenbyns rote, Långseruds socken, Värmlands regemente och Johan Andersson (Sten).

(Fotograferat på Krigsarkivet, Stockholm)