Böckerna Hannibals eld, Lön från Skogane, Lönn han går hem han och Nu kommer Lönn berättar ingående och helt faktabaserat om livet som indelt soldat - både under krigen och inte minst om livet hemma på torpet tillsammans med familjen.
En indelt soldat hade i regel ett torp till bostad åt sig själv och sin familj som en del av sin lön. Här fick han bo så länge som han var i tjänst som rotens soldat. Hur detta torp skulle se ut fanns det inga egentliga regler om. Det enda som var sagt var att soldatens bostad skulle vara ett för trakten vanligt torp med odlingsbar mark till.
Om soldaten ens skulle erbjudas en bostad bestämdes av landskapens allmoge när indelningsverket inrättades på 1680-talet. I Skåne var det t.ex. svårt att hitta lämpliga platser att placera soldattorpen, så där fick soldaten istället bli inneboende hos rotens bönder.
Kronan brydde sig inte nämnvärt om hur eller var soldattorpen byggdes, men var noga med att så skedde. Åtskilliga förmaningar sändes från Stockholms slott för att få rotebönder och rusthållare att förse soldaterna med torp för att de skulle slippa vara inneboende.
I Värmland fick den indelte soldaten ett halvt tunnland åker till sitt torp som en utfyllnad till den lön som roten betalade. Torpet placerades gärna en god bit från böndernas gårdar för att inte vara ett hinder för bönderna att kunna bryta ny mark och expandera sina gårdar. Inte så sällan låg soldattorpet därför på en avsides utmark, ibland flera kilometer ifrån hemmanets gårdar. Inte heller så sällan invid en mosse.
År 1695 bestämde Karl XI att rotens namn och nummer skulle målas med röd färg på torpstugans ena gavel. Under 1800-talet blev det allmänt att förse torpet med en tavla av några sammanspikade brädor omgivna med en tam. I Värmland förekom även gjutna järntavlor och vid Södermanlands regemente förekom torpbrickor av plåt.
Det var rotebönderna som var ansvariga för att torpet och dess uthus var i gott skick. Vid varje byte av soldat skulle torpet synas av företrädare för kompaniet tillsammans med rotebönderna för att eventuella fel och brister skulle åtgärdas av bönderna.
Vanligtvis var den avskedade soldaten tvungen att lämna sitt torp till sin efterträdare. Han hade dock rätt att bo kvar i ett år efter avskedet för att få tid på sig att hitta en ny bostad. I Dalarna fick emellertid soldaten behålla sin tjänstebostad som en slags pensionsförsäkring. Istället togs ett nytt torp upp åt den nye knekten. På så sätt bröts ny mark för odling i landskapet.
Torp och rotar
(Läs denna förteckning nedan som ett exempel på hur ett regemente var orgabiserat förr.)
Förteckning över kompanier med rotar och dess soldattorp. Exemplet hämtat från Värmlands regemente vid generalmönstringen 7 juli 1881:
Nordmarks kompani, Närke-Värmlands regemente 1789
Gillbergs kompani, Värmlands regemente, 1840